Ta reda på det nu ordföljd på japanska och bli inte förvirrad längre!
Om man känner till grunderna för att skapa fraser eller meningar på japanska kan man bli mer flytande och skapa sina egna meningar efter behov. För att göra detta måste du veta hur man organiserar ord och använder rätt grammatiska resurser för att kunna uttrycka det du vill och göra dig förstådd av alla japanska modersmålstalare.
Ordningsföljden av ord på japanska
Om vi inte kan göra det blir det svårt att uttrycka oss, att kommunicera vad vi vill och samtidigt omöjligt att förstå ett meddelande som ges på japanska. Det första steget för att lära sig ett språk är alltså att veta hur orden är organiserade i meningar.
Men vad är en mening?
En fras, eller mening, är helt enkelt en organiserad ordföljd. Samma ordföljd är det som gör att vi kan göra påståenden, ställa frågor, uttrycka tankar, göra en förfrågan, visa vår åsikt och så vidare.
På portugisiska börjar en mening vanligtvis med en stor bokstav och slutar med en punkt, vare sig det är en punkt, utropstecken, frågetecken eller något annat tecken som används för att markera slutet av meningen.
I fråga om Japanskt språkEftersom det inte finns några stora eller små bokstäver har början av en mening ingen indikation. I mer vanliga texter markeras stycken med ett mellanslag och ibland även med radindrag.
På japanska bestäms slutet av en mening med hjälp av symbolen "。" eller helt enkelt ett "." som vår punkt.
När det gäller utrop och förhör finns det inga särskilda markeringar som liknar våra "?" och "!". På japanska är dessa symboler valfria och används inte alltid.
Exempel:
たかなさんは日本人です。 ( Herr Tanaka japanska vara. )
アマンダちゃんはアメリカ人ですか？ (Miss Amanda American blir. )
日本語が話せませんよ！ ( Japanska kan inte tala! )
Jämförelse av meningar på portugisiska och japanska
På portugisiska kan alla vanliga meningar delas in i tre delar: subjekt, verb och objekt. På portugisiska är det dessutom mest logiskt att organisera en mening så att subjektet är det första i meningen, därefter verbet och slutligen objektet eller predikatet.
Exempel:
Subjekt + verb + objekt
Jag äter sushi varje dag
Sara bär röda glasögon
Marcos har en blå bil
Enligt portugisisk grammatik kan en mening fortfarande delas upp i två delar: subjekt och predikat. Jag tror att detta är den vanligaste indelningen av meningar på portugisiska.
Subjektet är huvuddelen av meningen. Det består vanligtvis av ett substantiv eller pronomen. Dessutom är det det första objektet som finns i en vanlig mening.
Predikatet är allt som sägs, eller nämns, om subjektet. I allmänhet består predikatet av ett verb och ett komplement som tillsammans uttrycker något viktigt om ämnet i meningen.
På japanska är meningarna organiserade på ett lite annorlunda sätt. I enkla meningar hittar vi först subjektet i meningen, sedan objektet och slutligen verbet. På så sätt kan vi se en liten inversion i den grundläggande sekvensen av japanska meningar, som bildar vad vi kallar en SOV-sekvens (subjekt + objekt + verb).
Exempel:
Subjekt + objekt + verb
私は毎日すしを食べる。( Jag äter sushi varje dag. )
おBCD↩さんがパンを買いました。 (Min mamma köpte lite bröd.)
彼女は映画を見ました。 ( Hon tittar på filmen. )
Andra observationer om japanska fraser
Det finns andra viktiga iakttagelser om organisationen och sammansättningen av Japanska fraser. Det är nödvändigt att ha dessa särdrag i åtanke när du talar eller skriva på japanska.
1. I slutet av meningar hittar vi inte alltid ett egentligt verb, utan ett slags hjälpverb, eller politeness auxiliary, som får samma betydelse som ett verb.
Exempel:
山田さんは日本人です。
です är ett hjälpverb för artighet som tar betydelsen av ett verb. I vårt fall har det betydelsen av verbet att vara på japanska.
2. Den logiska ordföljden är inte strikt för element som inte ingår i SOV-sekvensen (Subjekt + Objekt + Verb), t.ex. tids- eller platsadverbial. I sådana fall kan dessa element förekomma före eller strax efter satsens subjekt.
3. Modifikatorer eller kvalifikatorer, som adjektiv, föregår alltid det modifierade elementet. Därför står adjektiv alltid före substantiv, som de tillskriver en egenskap.
Exempel:
彼は毎日家で新聞を沢山読みます。
新聞はテーブルの上にがあります。
彼女は本屋で本を買いました。
Ofullständiga meningar
I japanska, liksom i alla andra språk i världen, tenderar meningar att använda implicita element. Med andra ord är det möjligt att förstå en mening utan att använda dess sammanhang som grund eller komplement till det budskap som förmedlas.
I japanska meningar utelämnas vanligtvis ämnet, eller det centrala temat i meningen, i situationer där detta element redan har nämnts tydligt eller är mycket uppenbart. Till exempel:
これは何ですか。
これは本です。( Grammatiskt förväntat svar )
本です。 (Mest använda svaret)
En annan vanlig form av ofullständiga meningar är utelämnandet av pronomenet "du". Japaner föredrar att utelämna detta pronomen eftersom meningar även utan det tydligt förstås av sammanhanget. Dessutom, för japanerna är pronomenet "du" eller "du" inte en mycket artig sak att använda.
あなたは何を買いましたか。 (Grammatiskt förväntad mening)
何を買いましたか。 (Mest använda frasen)
Trots att de kallas ofullständiga meningar är de kompletta för japanerna. Deras filosofi verkar vara i linje med talesättet: "För en god läsare räcker det med ett halvt ord (eller en mening)."